Om en timme skall jag på blodprov och är lite nervös. Jag hatar nålar, sprutor, blod och sjukhuslukt. Har måstat fasta i flera timmar och har nu varit oäten i ca 19 timmar...
Lever annors också i en supertung period, både psykiskt och fysiskt. Känns som att jag inte riktigt får den stöd jag borde få av en dela av familjemedlemmarna och börjar tvivla på mig själv. Som tur gjorde ett telefonsamtal till mommo mig starkare. Jag var så nära på att brista men höll mig och det är jag stålt över.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti